Sprit o körkort

Jag har varit av med mitt körkort nu i fyra år, jag blev av med det efter ett krampanfall men det kunde lika gärna varit av att jag kört påverkad. Vid ett tillfälle när jag mådde som sämst och drack som mest så tog jag bilen på natten och körde på grusvägen som gick utmed sjön där jag hade hyrt ett hus efter skilsmässan.
Såklart gick det åt helvete och det med all rätta. Jag körde rakt in i en lyktstolpe som stod utmed vägen på samma sida som sjön. Jag ska vara glad över att lyktstolpen stod där för annars hade jag kört rakt ut i sjön, med värre konsekvenser.
Jag gick hem och ångesten tog över jag drack ändå mer tills jag somnade.
När jag vaknade så mådde jag fruktansvärt men jag gick tillbaka till bilen och då var både bärgare och polis på plats.
Polisen lät mig blåsa, så klart rött, dom tog mig med till polishuset där dom tog blodprov. Under förhöret så sa jag att jag hade druckit all alkohol efter olyckan och eftersom dom inte kunde bevisa något så klarade jag mig. I efterhand så har jag undrat om det inte hade varit bättre om jag inte klarat mig, jag kanske hade kommit till behandling fortare då. Men allt ska väl ha sin gång.

Den händelsen var iallafall en stor del i att jag nådde min botten och insåg att det måste till en vändning.
För att knyta ihop säcken om körkort så har jag igår fått beskedet om att jag skall få mitt körkort tillbaka. Det känns så fantastiskt att kunna ha körkort och att veta att jag kan ge mig ut närsomhelst utan att behöva vara orolig för om jag har alkohol i blodet eller inte.
Det som gav mig sån ångest att hela tiden vara orolig för att bli stoppad av polisen kan jag nu nästan se fram emot.
Livet kan se annorlunda ut.

 

Annonser

Sprit och ekonomi

En sak som man kanske inte tänker på när man valt att leva nykter är att spriten ofta har sabbat ekonomin också. Så var det iallafall för mig.

Det hade kunnat vara en trigger för mig att börja dricka igen när jag kom från min månads behandling taggad för att leva nykter så är det första som möter mig räkningar från kronofogden, inkkassobolag och banken var inte direkt välvillig till mig eftersom jag hade betalningsanmärkningar.

Jag som trodde att nu när jag inte dricker längre så kommer jag kunna spara pengar varje månad. Det har nu gått nästan två år och det är först nu jag har börjat få näsan över ytan. Jag var så envis så banken gav med sig och ökade mina lån så jag kunde göra mig av med mina skulder och det går att ringa till dom man är skyldig för dom vill hjälpa till för att få sina pengar tillbaka.

Jag la pengar på andra onödiga saker för att jag tyckte jag var värd det när jag varit så stark att kunna bryta med spriten. Det var vansinnigt korkat gjort. När man har gått igenom något så tufft som att bryta med spriten så kan man klara av att förändra sin ekonomi också.

Om man använder samma envishet för ekonomin som man gjort för att leva nykter så klarar man att förändra den.
Som min bankkvinnna sa, det är inte dom stora inkomsterna utan dom små utgifterna, ett enormt slitet uttryck men lika sant iallafall.

Nu ska jag få min ekonomi att bli stabil, jag önskar inget annat än att känna tryggheten i att inte behöva oroa sig i slutet av varje månad.

Att jag nu kan bli godkänd när jag vill starta ett abonnemang eller köpa något på kredit känns så befriande.

 

Ekonomin är ett av dom största hoten mot nykterhet men lan också vara ett av dom största orsakerna till att man väljer bort första glaset.

Man kan vara stolt över att man är nykter alkoholist!

Jag läste något på en blogg idag som påminde mig om en viktig sak, kanske den viktigaste av alla.
Varje dag är jag alkoholist även om livet känns på topp och allt flyter som det ska. Då är det lätt att bli självgod och glömma att man bär på sjukdomen alkoholism.
Det är inte meningen att det skall vara negativt att påminna sig varje dag om att man har sjukdomen men att inte göra det kan sluta så otroligt dåligt.

Att påminna sig om att man är alkoholist innebär också att man påminner sig om hur stark man är som klarar av att leva nykter trots att steget till flaskan är så litet.
Att vara nykter alkoholist är inget tillstånd utan en kamp som man har varje dag för att fortsätta kunna leva det nyktra livet som har förändrat så mycket, jag har fått tillbaka så mycket av alla saker jag trodde var förlorade när jag var aktiv.
Om och om igen behöver man påminna sig om det första steget i AAs tolv steg. Det är där ödmjukheten kommer som gör det möjligt att fortsätta vara nykter och inte tro att vara nykter är samma sak som att inte längre vara alkoholist.
Det viktiga är att man kan vara stolt över att man är en nykter alkoholist!

Steg 1:
Vi erkände att vi var maktlösa inför alkoholen – att vi inte längre kunde hantera våra liv.

Mitt ex har börjat dricka igen, fan också!

Så har mitt ex fallit tillbaka och börjat dricka igen. Båda barnen fick återuppväcka allt det hemska som nu hållit sig på avstånd under en ganska lång period.

Hon förnekar helt att hon hade druckit men det fanns ingen tvekan om det. Jag önskar att hon hade sett hur otroligt ledsna våra barn blev, hur ont det gjorde i mig när jag försökte trösta. Rädslan i barnens ögon över att nu blir allt som det var förut igen. Jag önskar att hon hade fått se det när hon är nykter för när hon har druckit så är det inget som går igenom hennes alkoholsköld. Detta monster som alkoholen är kan helt förändra en människa  och få henne att tappa all den Kärlek som hon bär på.
Jag vet att mitt ex älskar sina barn över allt annat och skulle aldrig göra dom illa men hon har förlorat kampen mot alkoholen och det måste hon erkänna för att kunna klättra uppåt igen.
Det som är skönt är att jag känner mig stark i min nykterhet och att barnen känner det. Dom har iallafall en nykter förälder som dom kan lita på.

Men jag märker att jag går igenom min kamp och detta tar på mig psykiskt och jag har inte lika stark sköld längre. Jag märker att den kraft det tar för mig att klara min egen kamp är nog, detta blir för mycket. Jag behöver få styrka någonstans ifrån, frågan är bara var?

Det rosa skimret som omgav alkoholen försvann ganska fort för mig.

När jag flyttade från den medelstora staden jag föddes i till Stockholm och en lånad lägenhet på Söder så fanns sett ett Ulf Lundellskimmer över tillvaron. Vi hängde på krogarna och rökte braj på balkongen men sedan så kom festandet och turnerandet.

Den första tiden när jag började turnera så levde jag mitt liv som en modern sjöman fast på land men hela tiden nya platser och när kraven blev för stora så bytte jag plats. Livet blev en enda stor spritfest för mig där festen försvann och spriten tog över helt. Jag sjönk djupare ner och det fanns inget kvar av det som gjorde att jag en gång valde att arbeta med detta. Nu handlade det om att överleva och att dricka så mycket alkohol som möjligt.

Eftersom jag levde i en värld som var långt från den verklighet som fanns kvar hemma så var det inte många som förstod vilket vrak jag blivit utan dom flesta trodde nog att det gick bra för mig i turnévärlden.

En dag gick det inte längre utan jag packade min grejer och åkte hem igen och tänkte att nu får det bli en nystart och nu ska jag börja om.
Det var ett stort misstag att tro att jag skulle kunna vinna över alkoholen så enkelt.

Jag flyttade hem till mina föräldrar och jobbade lite så jag hade råd att gå ut och festa nästan varje dag.
Då hade jag en period i mitt liv där jag faktiskt var lycklig, i alla fall kände jag mig så.
Jag träffade en kvinna som jag blev störtförälskad i och Kärleken var besvarad.
Vi började då att leva vårt gemensamma liv där alkoholen tog över och vann över oss.

Allt vi byggde upp tillsammans byggde vi upp tillsammans med alkohol men det vi inte förstod var att alkoholen vill bara riva ner när den har fått ta över.
Det slutade så klart i sorg, mängder med tårar och så mycket förstört.
Ekonomi, Kärlek, Hus och framförallt våra barn.

Det jag är mest stolt över nu är att jag har Kärleken från mina barn kvar och att jag klarar av att hålla mig nykter.
Ekonomi och allt annat hamnar i ett nytt perspektiv när man gått igenom det här.
Nu har jag min kamp kvar att hålla mig nykter och att försöka hitta saker som kan göra mig glad för är det något jag har insett under dom sju månader  jag varit nykter nu är att det inte är speciellt kul.
Göra saker utan alkohol kräver träning och det är okej för mig men det är inte många andra som vill göra något utan att det finns alkohol inblandat.

Det går, men det går sakta

Kampen om att hålla mig nykter har jag klarat hittills och det har gått lättare än jag kunde ha trott men jag har väldigt svårt att vänja mig vid att livet ska vara så här tråkigt.
Det känns som att vardagen är så tråkig och jag kan inte se vad som skulle kunna göra den roligare. Det känns som att jag har accepterat att jag kommer att få befinna mig utanför det normala sociala umgänget och bli en person som får förlita mig på mig själv.
Sedan jag gick ut med att jag har slutat dricka alkohol så har jag inte blivit bjuden på en enda middag eller något annat heller. Det känns ensamt.

En annan sak som är konstig är att jag inte får mer pengar över varje månad med tanke på att jag inte lägger några pengar på alkohol längre.