När jag väl hade flyttat tillbaka så trodde jag att jag skulle få allt under kontroll, att jag skulle börja umgås med mina vänner som jag gjorde tidigare innan jag var så här nära botten. Jag var lika långt från det sociala umgänget här som jag var nära jag bodde flera mil härifrån och nu hade jag dessutom alla minnen som gjorde så fruktansvärt hela tiden.
Alla minnen gjorde lika ont. Dom lyckliga stunder vi haft på det smultronstället vi köpte i en helt annan tid. Ett torp som inte hade vatten eller avlopp och var allmänt nedgånget men för oss var det en dröm som gick i uppfyllelse. Det röda lilla torpet på den underbara tomten utan grannar inpå huset men ändå så nära att det var gångavstånd till centrum. Ett paradis! Dom minnena gjorde så ont, stunderna när vi grillade, alla gånger vi firade jul där med släkten. Sen kom barnen och mer fantastiskt ställe att växa upp på kunde ingen ha. Det fanns bara en sak som förvandlade all denna lycka till ett kommande helvete.
Alla vidriga minnena från när barnen växte upp utan att få möjligheten att vara just barn och ha full tillit till sina föräldrar. Hur jag blev expert på att ljuga för alla för att undvika sammanhang där jag inte hade tillgång till alkoholen. Minnena från när barnen blev tonåringar och fick ta hand om sin mamma som däckat i soffan eller bli så otroligt besvikna när jag aldrig höll alla de löftena jag gav när jag drack.
Det gick inte längre, allt var så jävla illa. Jag umgicks inte med någon, jag drack lika mycket som tidigare och jag orkade inte längre.
Det var då jag till slut tog modet till mig trots att alkoholdjävulen gjorde allt för att jag återigen skulle gömma mig bakom glaset men jag berättade för min arbetsgivare hur läget var och jag hade väl förväntat mig en helt annan reaktion än den jag fick från honom.
-Det har jag redan förstått att det var illa men kanske inte att det var så illa.
En kompis till oss bägge hade varit en månad på ett behandlingshem och hans förslag var att jag så fort som möjligt skulle göra detsamma. Självklart skulle han betala det och sedan gick allt fort och det var nog räddningen att jag inte hann gömma mig och försvinna bort från alla krav på att sluta dricka.
Fortsättningen på detta kommer när jag känner att jag måste få det ur mig oavsett om någon läser eller inte.
Nykter alkoholist, än så länge 