Det rosa skimret som omgav alkoholen försvann ganska fort för mig.

När jag flyttade från den medelstora staden jag föddes i till Stockholm och en lånad lägenhet på Söder så fanns sett ett Ulf Lundellskimmer över tillvaron. Vi hängde på krogarna och rökte braj på balkongen men sedan så kom festandet och turnerandet.

Den första tiden när jag började turnera så levde jag mitt liv som en modern sjöman fast på land men hela tiden nya platser och när kraven blev för stora så bytte jag plats. Livet blev en enda stor spritfest för mig där festen försvann och spriten tog över helt. Jag sjönk djupare ner och det fanns inget kvar av det som gjorde att jag en gång valde att arbeta med detta. Nu handlade det om att överleva och att dricka så mycket alkohol som möjligt.

Eftersom jag levde i en värld som var långt från den verklighet som fanns kvar hemma så var det inte många som förstod vilket vrak jag blivit utan dom flesta trodde nog att det gick bra för mig i turnévärlden.

En dag gick det inte längre utan jag packade min grejer och åkte hem igen och tänkte att nu får det bli en nystart och nu ska jag börja om.
Det var ett stort misstag att tro att jag skulle kunna vinna över alkoholen så enkelt.

Jag flyttade hem till mina föräldrar och jobbade lite så jag hade råd att gå ut och festa nästan varje dag.
Då hade jag en period i mitt liv där jag faktiskt var lycklig, i alla fall kände jag mig så.
Jag träffade en kvinna som jag blev störtförälskad i och Kärleken var besvarad.
Vi började då att leva vårt gemensamma liv där alkoholen tog över och vann över oss.

Allt vi byggde upp tillsammans byggde vi upp tillsammans med alkohol men det vi inte förstod var att alkoholen vill bara riva ner när den har fått ta över.
Det slutade så klart i sorg, mängder med tårar och så mycket förstört.
Ekonomi, Kärlek, Hus och framförallt våra barn.

Det jag är mest stolt över nu är att jag har Kärleken från mina barn kvar och att jag klarar av att hålla mig nykter.
Ekonomi och allt annat hamnar i ett nytt perspektiv när man gått igenom det här.
Nu har jag min kamp kvar att hålla mig nykter och att försöka hitta saker som kan göra mig glad för är det något jag har insett under dom sju månader  jag varit nykter nu är att det inte är speciellt kul.
Göra saker utan alkohol kräver träning och det är okej för mig men det är inte många andra som vill göra något utan att det finns alkohol inblandat.

Kan man känna Kärlek som alkoholist?

Jag har två döttrar och jag vet att jag älskar dom över allt annat men det har varit kämpigt att känna den känslan när jag varit så avtrubbad av mitt beroende. Jag märker fortfarande tydligt ibland att min förmåga att känna är väldigt avtrubbad och att jag har lätt att stänga av om det hjälper mig för att slippa såras. Nu vill jag inte stänga av längre för att såras är en del av livet och det är en del av att känna Kärlek.

När jag var aktiv så vet jag inte om jag egentligen kunde känna Kärlek till något annat än drogen. Alkoholen kom framför allt annat, den förstörde mitt äktenskap, handikappade mina känslor för mina barn och till slut fick den mig att tycka så illa om mig själv att det inte spelade någon roll för mig om jag dog eller levde. Bara jag fick min alkohol.

Frågan är hur lång tid det tar innan jag kommer att känna känslor igen på ett normalt sätt eller om jag någonsin kommer att göra det.

Min dotter har haft två kompisar sovandes här i två nätter nu och jag är så stolt över mig själv när jag är nykter nu för jag behöver inte gömma mig för att kunna dricka i smyg så dom inte ska märka något

Hur går det för dig?

Ofta får jag frågan hur det går för mig, mina svar är nästan alltid samma.
-Det går jättebra. Jag berättar om hur skönt mitt liv har blivit nu när jag fått ordning på min ekonomi och att jag kan vara en stark pappa för mina barn.
Jag berättar att jag inte saknar alkoholen eller fyllan som jag fick av den. 
Jag får det att låta som en solskenshistoria och som att det är enkelt.
Det jag inte berättar om är hur mycket jag saknar ”edgen” som fanns i mitt liv när jag drack. Det fanns alltid något jag var tvungen att kämpa för att klara. Det kunde vara ekonomin, jobbet eller att vara den starka pappa som jag nu är.

Att hitta nya belöningssystem i mitt liv är något av det svåraste har jag insett. Det fungerar inte för mig att titta på en bra film när jag gjort något och njuta av det eller gå på bio. Jämför jag det med belöningen jag fick när jag kunde ta en öl efter jag hade gjort något sås står det sig slätt.

Dom som vet säger att det tar cirka ett år för hjärnan att ”laga” sig efter ett intensivt drickande under många år.
Jag har mer än halva tiden kvar av det så jag skulle säkert må bra av att slappna av lite mer och se tiden an. Det är lätt att säga men så svårt att praktisera.

Nu sitter jag och funderar på när jag ska gå på mitt nästa AA möte för jag känner att jag behöver det inte så mycket för att jag är orolig för min nykterhet men jag känner att jag skulle bli starkare i nykterheten samtidigt som jag får träffa andra som mår som jag och kan förstå hur det är att ha alla sjuka tankar i huvudet och att man ibland tror att man är galen.

Jag tycker att det är synd att man inte får ha en sponsor av det motsatta könet för jag pratar enklare med kvinnor om känslor, eller tänker jag så bara för att få en ursäkt för att få träffa en kvinna?

Som jag saknar en kvinna nu, att få dela tid med någon och prata om saker, sitta i en soffa och titta på en film ihop. Alla dom sakerna som jag innan aldrig uppskattade. 
Så svårt livet skall vara, jag är livrädd för att träffa en kvinna för jag vet inte om jag skulle klara av det rent mentalt. Är jag mogen för det än?

Samtidigt så önskar jag inget högre för jag ensamheten tär på mig och får mig att sjunka nedåt.

Nykter alkoholist

När insåg jag egentligen att jag var en alkoholist?
Var det när jag började turnera och alkoholen fanns så naturligt i mitt liv som jag insåg att jag började tappa fotfästet och alkoholen började ta över makten.
Det var så enkelt att leva vidare i den branschen utan att någon misstänkte något eftersom  det var och är fortfarande ovanligt att någon inte dricker i den branschen.

Mina egna demoner växte sig allt starkare när jag insåg hur jag mer och mer förlorade kampen mot alkoholen. Enda sättet att klara det var att ljuga så mycket som möjligt för mig själv och andra och sedan döva min ångest med mer alkohol.

Jag vet inte hur många gånger jag lovat mig själv att jag ska sluta dricka om bara..
Det fanns alltid något som jag kunde använda för att skjuta upp det som jag visste var ofrånkomligt.
Att erkänna för mig själv att jag förlorat, jag vet att det låter som hämtat ur AAs kompendier men för mig var det så viktigt att erkänna.
Jag kommer att återkomma mer till det.

Idag har jag varit nykter i snart ett halvår varav en månad var på ett behandlingshem.
Tiden som nykter har varit både skrämmande, intressant, jobbig och många gånger har jag tvivlat på mitt eget förnuft och vilka skador alkoholen kan ha gjort på min hjärna.

Idag lever jag mitt liv så nära min egna känslor så det känns som jag lever i en egen bubbla och alla andra lever ute i den riktiga världen.

Det enda jag är riktigt säker på just nu är att jag inte vill börja dricka igen för nu har så mycket i mitt liv fallit på plats som alkoholen sabbade.
Min ekonomi ser bättre ut än vad den gjort någonsin i mitt liv och mina barn visar väldigt tydligt hur mycket dom älskar att ha en nykter pappa.

Jag går och pratar med en alkoholterapeut varannan vecka och hon påminner mig alltid om att jag måste skynda långsamt, jag har druckit mängder sedan jag var 19 (25 år sedan) så då är det inte konstigt om det tar lite tid att hitta en nykter Jag.

Det här är mitt första inlägg och jag vet inte var detta kommer att ta vägen men jag skriver vidare om min resa för att klara ett liv utan att falla tillbaka i det beroende som har förstört så mycket av mitt och mina barns liv.